Panik
Kommentarer - 0 st. | Kategori - Hästar | Daterat - 2010-12-13 » 20:22:10
gårdagen var skrämmande. Björnbär stack in i skogen med kärran. Det började med att Fanny K och jag skulle till stallet och ta lite fina kort! Vi julpyntade kärran och gav oss iväg med Björnbär. Vi ville till skogen och då var man tvungen att gå igenom snö, vilket var tungt för björnbär men bra träning. Han klarade det jätte bra och vi gick bredvid för att hjälpa honom igenom snön.
När vi var i skogen, på en stig med snö, vi ville komma igenom snön och komma ut till skogen där det inte var någon snö, så att vi kunde springa och busa lite :) Där på stigen blev han så jävla rädd för någonting så han kutar iväg, in bland träden och bockar i panik. Han sparkar inte, men han flyger 30 meter upp i luften. Jag och Fanny står och glor från stigen. Jag fattade inte vad det var som hände? Jag har aldrig sett honom så panikslagen och det gjorde ont att se. Jag trodde att han skulle välta eller nått och ligga i ett dike upp och ner och sprattla i panik tills han tillslut dör.
Jag tänkte ingenting när det hände, det var helt blankt. När han väl hade lugnat ner sig och var på åkern, där det var fritt från träd. Sprang jag så fort jag kunde, han var lugn och gick på åkern. Lite skärrad var han och kollade omkring sig. Jag sprang i panik till honom, jag var tvungen att kolla om han var okej. Jag snubblade i den helvetes djupa snön och satt där. Jag såg att han ville till mig så jag väntade på att han skulle komma till mig, vilket han gjorde.
Alla överlevde förutom...kärran. Hjulen var skeva och det var träflisor överallt. Våra grejer som vi hade där i flög ur kärran och låg överallt. Vi tog av kärran för att kunna komma ut från skogen och komma upp på stigen igen. Sedan gick vi hemåt, vi satt på kärran vid ett tillfälle för att kolla om han blev rädd för kärran. Men det gick hur bra som helst. Vilken lättnad!
Tänk om JAG hade valt en annan väg att gå. Då hade Björnbär kanske sluppit att få panik. Då hade jag kunnat leva ett helt liv utan att behöva se mitt hjärtegull i sån panik. Att behöva se den som betyder mest i hela världen bli så rädd att han totalt misster kontrollen över sig själv. Han vet inte vad han ska göra och om JAG hade valt en annan väg hade han nog inte behövt vara med om någonting så läskigt.
Jag undrar verkligen vad det var han blev så rädd för? Det var någonting uppåt i alla fall för han sprang ifrån någonting. Han la märke till någonting och sedan for han iväg. Helt oförberett.
När vi var i skogen, på en stig med snö, vi ville komma igenom snön och komma ut till skogen där det inte var någon snö, så att vi kunde springa och busa lite :) Där på stigen blev han så jävla rädd för någonting så han kutar iväg, in bland träden och bockar i panik. Han sparkar inte, men han flyger 30 meter upp i luften. Jag och Fanny står och glor från stigen. Jag fattade inte vad det var som hände? Jag har aldrig sett honom så panikslagen och det gjorde ont att se. Jag trodde att han skulle välta eller nått och ligga i ett dike upp och ner och sprattla i panik tills han tillslut dör.
Jag tänkte ingenting när det hände, det var helt blankt. När han väl hade lugnat ner sig och var på åkern, där det var fritt från träd. Sprang jag så fort jag kunde, han var lugn och gick på åkern. Lite skärrad var han och kollade omkring sig. Jag sprang i panik till honom, jag var tvungen att kolla om han var okej. Jag snubblade i den helvetes djupa snön och satt där. Jag såg att han ville till mig så jag väntade på att han skulle komma till mig, vilket han gjorde.
Alla överlevde förutom...kärran. Hjulen var skeva och det var träflisor överallt. Våra grejer som vi hade där i flög ur kärran och låg överallt. Vi tog av kärran för att kunna komma ut från skogen och komma upp på stigen igen. Sedan gick vi hemåt, vi satt på kärran vid ett tillfälle för att kolla om han blev rädd för kärran. Men det gick hur bra som helst. Vilken lättnad!
Tänk om JAG hade valt en annan väg att gå. Då hade Björnbär kanske sluppit att få panik. Då hade jag kunnat leva ett helt liv utan att behöva se mitt hjärtegull i sån panik. Att behöva se den som betyder mest i hela världen bli så rädd att han totalt misster kontrollen över sig själv. Han vet inte vad han ska göra och om JAG hade valt en annan väg hade han nog inte behövt vara med om någonting så läskigt.
Jag undrar verkligen vad det var han blev så rädd för? Det var någonting uppåt i alla fall för han sprang ifrån någonting. Han la märke till någonting och sedan for han iväg. Helt oförberett.